Flûte vs Coupe

Drottning Marie-Antoinette föredrog den senare, liksom den tidiga James Bond som idag bytt sida och föredrar flöjten. Men mysteriet kvarstår: Är coupen verkligen ett avtryck av den franska skandaldrottningens bröst?

Text: Bernt Danielsson

I en servis gjord 1790 på Kosta glasbruk ingår champagneskålar. Servisen heter Koskull, efter en av grundarna: Anders Koskull. Den andre var Georg Bogislaus Stael von Holstein. Båda herrarna hade kämpat under Karl XII i Narva. 1742 kom deras glasbruk döpt efter första stavelserna i efternamnen igång.

Champagneskålen i Koskullservisen talar för att det var sådana som användes när svenska hovet drack champagne. Men bara tio år senare finns både skålar och höga champagneglas, ganska så lika dagens flöjtglas, som ju allmänt anses vara de bästa. I Champagne var man av den åsikten tidigt, även om resten av västvärlden under lång tid föredrog skålmodellen – eller ”coupe”. Under 1930- och 40-talet var den helt dominerande i Hollywoods alla filmer och kom att prägla västvärldens dryckesvanor. Och den höll i sig, faktiskt långt in på 1970-talet.

Ett bra exempel är Bondfilmerna, där det ju konsumeras en hel del champagne. I den allra första, Dr No, dricker man Dom Perignom i glas som ser ut som en blandning av coupe och flûte-modellen, i den andra filmen, From Russia with Love, är glasen mer tydligt av coupemodell. Flûtemodellen dyker upp 1977 i The Spy Who Loved Me. Sedan samsas de genom filmerna fram till 1985 då coupen försvinner helt.

Långsamt vann alltså flûtemodellen mark i samma takt som vinmedvetenheten ökade. Idag finns champagneflöjtar – som det torde bli på svenska – i en mängd utföranden, en del tydligt tulpanformade medan andra öppnar sig mer högst upp, och åter andra är helt raka. Många anser att just tulpanformen är den bästa för att champagnen ska få spela ut hela sitt register.

Sedan har vi den där storyn om att coupen modulerades efter Marie Antoinettes bröst. På andra ställen tillskrivs madame Pompadour samma sak, och Madame du Barry. Kanske gjorde de alla tre samma sak, men ursprungsidén fick de från den sköna Helena, ni vet – Zeus och Ledas dotter som ibland får skulden för hela det trojanska kriget. Det var hennes senare make Paris som stöpte vaxformen. Idén kläcktes av Dionysos, Foibos Apollo och Afrodite som alla ville tänka på Helena när de drack vin – dock icke champagne.

Marie-Antoinette lät göra fyra stycken coupe-kärl efter sitt eget bröst, en av dem existerar än idag, den pryder bland annat första upplagan av Patrick Forbes oumbärliga mästerverk ”Champagne” från 1967.

Vid handblåsning av kristallglas uppstår oregelbundenheter i glasytan, något som passar champagnebubblorna utmärkt, de får något att ta fäste vid. I maskingjorda glas däremot är ytorna släta, och för att förhöja mousseringseffekten kan man, med en pennkniv eller dylikt, göra en liten skåra nerifrån bottnen och en bit upp. Såvida man inte vänder sig till Riedel, i den maskintillverkade serien Vinum finns ett glas med namnet Cuvée Prestige. I den flûtemodellen finns en ingraverad liten cirkel längst ner med just en ojämn yta, som uppmuntrar vinet att generera en ständig ström av bubblor.

Avslutningsvis en rad från prästen och produktive diktaren C F Dahlgren (1791-1844): ”Det är med den första kyssen, som med det första champanjeglaset, den är den ljufvaste.”

Läs mer om bubbel i Fest & champagne-bilagan i Världens Viner nr 4.

Inlägget uppdaterades senast kl. 14:16 den 20 mars 2014.