En cabernet franc i Dubrovnik

En bra idé är att inte besöka Dubrovnik under turistsäsongen. Då fylls nämligen de klaustrofobiskt trånga gränderna i staden ibland av hela busslaster, ofta ledda av en guide med paraply eller en flagga högt buren för att flocken ska följa efter.

DubrovnikDet finns en (!) bred gata i Dubrovniks historiska centrum: Stradun, eller Placa som den också heter. Den är 300 meter lång och skär genom stadskärnan mellan ringmurens Pile- och Pločeportar. På båda sidor ligger restauranger, kaféer och butiker hela sträckan, även om man inte kan tro det vid en första anblick – inga har nämligen några skyltar, en ganska så befriande och förvånande frånvaro i en europeisk gatubild.

Eftersom där också finns flera sevärdheter i form av historiska byggnader, två kyrkor och två kloster, drar den förstås också till sig turisthjordarna men där blir det inte trängseln lika förödande – fast ibland närapå.

Namnet Stradun är venetianskt och betyder ”stor gata” medan Placa kommer från ”platea communis” som är latin och betyder ”allmän gata”. Fast rimligen borde väl i så fall förkortningen bli ”placo”. Hm… fast den hette nog så för länge sedan. Och länge sedan var det när gatan formades. Den var från början ett träsk som skiljde den lilla ön Laus med Dubrovnik, som då hette Ragusa, från Dubrava som bosättningen på fastlandet hette. Men under 1100-talet torrlades träsket och på 1400-talet belades hela sträckningen med kalksten.

Efter en stor jordbävning på 1600-talet fick gatan sin nuvarande utformning. Under kriget 1991-1992 blev den svårt sargad av artilleribeskjutning men har pietetsfullt återställts.

Det har däremot inte Onofrios stora fontän – inte sedan den stora drakstaty som krönte dess kupol förstördes helt under jordbävningen 1667. På kroatiska heter den Velika Onofrijeva česma och ligger intill Sankta Klaras kloster på det torg man kommer till när väl tagit sig igenom Pileporten, den största av stadens fem portar som från väster leder in i stadskärnan.

Från början när fontänen byggdes under ledning av arkitekten Onofrio di Giordano della Cava var den en del av stadens vattenförsörjning, precis som hans lilla fontän (Mala Onofrijeva česma) vid Lužatorget. Båda är välbesökta turistattraktioner och många passar på att läska sig.

Vatten…

Vin…

Efter allt detta turistande passar naturligtvis ett glas vin alldeles förträffligt. Om man svänger till vänster in på den tredje tvärgränden från Pileporten räknat hamnar man på Palmotićeva Ulica och kommer ganska snart till nummer 4A och där huserar vinbaren d’Vino sedan 2008 och har idag stadens största utbud av vin på glas – 76 stycken faktiskt. Så det blir ett svårt val, men kanske ett glas Degrassi Contarini Cabernet Franc?

Läs artikeln i sin helhet. Världens Viner nr 1, 2014 finns i handeln.

Etiketter:,

Inlägget uppdaterades senast kl. 14:43 den 24 februari 2014.