Hälsoboost i höjdarby

Utsikten är magnifik, maten överraskande god och att ta en hälsostärkande promenad på muren som omgärdar byn är fascinerande. Och ändå är livet kanske som allra bäst när jag hamnar, utan kläder, i en mörk källarlokal.

Motovun har sin historia. Som en gammal Medeltidsby ligger den högst upp på en kulle, man ser kyrktornet från flera mils avstånd. Den ligger på knappa 300 meter över havet, men ser närmast monumental ut.Hotel entrance 2

Under det långa kriget som rasade i Balkan kan man tacka sitt eländiga läge för att man klarade sig från värsta striderna. Det var helt enkelt inte värt att leta sig upp till byn som beboddes av knappa tusentalet människor.

Idag är det lite annorlunda. Byn ligger ståtligt kvar på toppen, men otillgängligt är det. Icke önskvärda bilister får helt enkelt lämna bilen vid kullens fot och traska upp. Turistbussarna gör sig icke heller besvär. Rent praktiskt skulle det ändå inte gå, för om den smala, extremt kurviga vägen upp är en fara för varje resenär, blir det ändå omöjligt att ta sig allra högst upp. Vägen blir smal som ett joggingspår där bilar ändå snirklar sig upp. Med lite tur får man inget möte. Får man det är det bara att lägga i backen och hoppas på det bästa.

Väl upp i Motovun känns det ändå rätt, ansträngningarna har sannerligen inte varit förgäves. För om utsikten mot byn från andra sidan dalen är imponerande, är det inget mot vad utsikten från Motovun erbjuder. Milsvida landskap sträcker på sig, en tidig morgon ligger dimman beslöjande över de gröna fälten och att promenera på ringmuren som omgärdar den lilla byn är en sällsamt poetisk upplevelse. Och visst, där någonstans ser man ett vinfält försiktigt klättra upp mot kullarna i horisonten.

Kvällen innan har middagen på Hotel Kaštel mitt i byn varit impregnerad av tryffel. Gott, elegant, oräkneligt antal rätter. Ett vitt vin med en uppsjö av information på etiketten. Överst står det Kvalitetno Prirodno Pjenušavo Vino, sedan Misal Brut Millenium och så en hel radda kryptik. Alltså, kvalitetsbeteckningen, producentens namn, sedan namnet på vinet och till sist på stilen.

Men oavsett detta, det är ett bubbelvin, är det fantastiskt gott, gäckande, friskt syrligt med brödiga toner. Och amusen på pilgrimsmusslor matchar vinet slående.

Med andra ord, det är lätt att trivas i byn bland molnen med den vidunderliga utsikten. Och då är det bästa sparat till sist. För efter en njutningsfull middag, sköna hotellrum dit det faktiskt hade letat sig en fladdermus som flög omkring och försökte gömma sig bakom de långa gardinerna, en frukost på torget mitt i byn var det så dags: ner i den fuktiga mörka källarlokalen och av med kläderna. Äntligen spa-dags! Men inte vilket spa som helst, utan vinspa, den bästa av alla världar.

Först tappas badet upp med vinextrakt och där får jag ligga och njuta i en kvart, sedan är det upp på britsen som gäller. Vad som händer sedan är på sätt och vis höljt i dunkel. Men jag hör massösen prata om jord från vingårdar, extrakt från olika druvsorter, helkroppsinpackningen på en lera bestående av druvrester, mineralrik jordmån och olja pressat ur druvstjälkar. Här någonstans går allt ihop, jag tappar liksom förmågan att memorera och tillåter mig till slut att bara finnas till, utan måsten. Avkoppling, helt enkelt. Och den tycks aldrig ta slut. Mer jord lassas över mig, nya inpackningar, doften av mineral fyller rummet så till den milda grad att den obligatoriska eteriska oljan som ligger som en dimma över varje spa, försvinner. Och det är ändå bara halvtid.

In i duschen och åter upp på britsen. Andra halvlek börjar, ungefär som den första. Inpackning hit, ryggskrubbning dit… och allt i hälsans tecken. Det blir jag nogsamt informerad om, tror jag. Men jag har åter tappat bort mig, må vara för en god sak, för välmåendets skull.

Men allt har ett slut, även paradiset. Snart dags för tryffeljakt, så jag tackar vördnadsfullt för mig, duschar av mig de sista resterna av krossade druvkärnor och vindruvsskal. Samtidigt som jag känner en lättnad, en närmast fysisk lätthet. En yngre version av mitt jag blickar tillbaka från spegelbilden. Förbluffad knäpper jag de sista knapparna i skjortan.

Hälsoboost? frågar fotograf Mauro mig när vi en kort stund senare ses på torget för vidare färd. Skojar du, hinner jag säga innan jag tar ett språng in i bilen.

Läs mer om Kroatien i Världens Viners stora temanummer om landets viner, gastronomi, hotell och mycket mycket mer. Utkommer i vecka 9. Redaktionen har också provat de kroatiska viner som finns på svenska marknaden. Resultatet är mycket överraskande…

Inlägget uppdaterades senast kl. 09:31 den 20 mars 2014.