Vin på Cannonau

Någon minut på tv med landets mest kända doktor resulterade i en högst oväntad framgång. Han menade att just vinet på Cannonau borgade för ett långt liv. Gissa om försäljningen steg upp i himmelriket…

Obehöriga äga ej tillträde. Så hade jag tänkt börja reportaget, för det var inte helt lätt att boka ett besök. Det sköts upp flera gånger, å ena sidan skulle vi komma för sent, å andra sidan för tidigt, sedan var det fel dag, fel vecka… Eller så var det fel på oss.

Tenute Sella & Mosca

Men när vi väl armbågar oss in, fotograf Mauro och jag, blir vi mycket varmt välkomna. Personal på plats har en mer jordnära inställning till besök och trivs när det kommer långt farande resenärer som visar uppskattning för husets viner.

– Äntligen! säger de när vi till sist, efter diverse felkörningar, når vineriets mäktiga entré.

Vi befinner oss på Tenute Sella & Mosca bara några kilometer nordost om den vackra kuststaden Alghero, ibland kallad för lilla Barcelona. Hon som tar emot med ett enda stort leende är Anna Cadeddu på vineriet. Vi får oss snabbt en rejäl rundtur som ger en tydlig inblick i vad det imponerande, till både storlek och kvalitet, vineriet egentligen sysslar med.

Enklast skulle det kunna sammanfattas med överraskande bra viner med tydlig ursprungstypiskhet. Det har ju blivit lite av den sardiska vinnäringens devis. Med den skillnaden att den här är äkta, och inte någon påklistrad pay off formulerad på marknadsavdelningen.

En annan intressant iakttagelse man snabbt gör efter några vingårdsbesök är att vinproducenterna inte skräder på orden när det gäller storheten på deras egna viner. Som svensk (nåja) reagerar man alltid en smula instinktivt, men det är samtidigt mycket avväpnande. Även om formuleringarna ibland bottnar i flexibel omvärldsbevakning.

Eller vad sägs om chefsönologen, Gianni Pinna, som efter en stund dyker upp för att berätta om vinerna, som dristar:

– Vårt vin Villa Marina är ett av världens bästa viner…

Bara så där. Och fortsättningsvis:
– Men det är också gjort på druvan Cabernet Sauvignon vilket är en lättare druva att jobba med.

Fine, varför inte. Han är ju sannerligen inte ensam, tvärtom. Och visst finns en poäng i att visa stolthet i det man gör. Inte för inte menar många sarder att folkkynnet ligger närmare spanjorerna, kända för sin stolthet, än italienarna.

Tenute Sella & MoscaPå Tenuta Sella & Mosca håller man hårt i traditionen. Men är delvis nyskapande när det, motsägelsefullt nog, kommer till användningen av lokala druvor. Som exemplet Torbato.

– Vi har omkring 150 hektar vingårdar odlade med Torbato som vi gör väldigt mycket med. Allt från ett mousserande vin på Charmatmetoden till ett vin vi låter ligga på ekfat, Tierre Bianche. Druvan finns i princip bara här, lite både i Frankrike och i Spanien, men vi har dubbelt så många hektar som de länderna tillsammans, förklarar Giovanni Pinna.

Han menar samtidigt att druvan är den största utmaningen. Det finns med andra ord en anledning till att många ryckt upp sina odlingar med den druvan och ersatt den med andra. Och att den därför är mycket sällsynt. Den är helt enkelt svårjobbad, vilket nu resulterat i att Sella & Mosca är den enda producenten som arbetar med druvan.

– Vi älskar den! Utmaningen ligger nu i att göra ett riktigt bra vin på en svår druva.

Torbaro är en grön druva som mognar sent och den har tunt skal. Det är några av anledningarna till att den är komplicerad att odla och göra vin på. Dessutom är druvan grumlig, druvköttet ger ett myc­ket oklart vin vilket innebär att man som vinproducent måste vara extra noga med att klarna vinet.

– Det gör vi bland annat genom en metod som vi kallar »floating« vilket innebär att vi sprutar in koldioxid och gelatin i botten av ståltanken som tillsammans för grumligheten upp mot ytan som vi sedan tar bort.

Själva ordet torbato kommer från gammelkatalanskans turbato som betyder grumligt, vilket då ger en rimlig semantisk förklaring till druvans namn.

– Det är viktigt, fortsätter Giovanni Pinna vidare, att vi kontrollerar varje steg i vinifieringsprocessen just med Torbato eftersom den är komplex. Men det är klart, när vi väl får ett riktigt bra vin, som Terra Bianche, då är det verkligen värt det. Inte minst för att vi vet att vinet inte kan göras någon annanstans.

Men det är inte bara Torbatodruvan som tillskansar sig kärlek och uppmärksamhet. Även öns stolthet, Cannonau, jobbas det intensivt med.

Flera intressanta viner korkas upp till provningenOlika druvor ska ge olika viner menar man på Sella & Mosca. Samtidigt är det viktigt att samma druva kan ge helt olika viner, men att det ska finnas en grundkaraktär och en hel del ursprung förstås.

– Vi gör bland annat ett starkvin på Cannonau där vi låter druvorna torka i två veckor. Vi avstannar jäsningen med kyla och tillsätter sedan sprit. Därefter får vinet ligga på fat i flera år. Ut kommer ett oxiderat, komplext och mycket traditionellt vin, Anghelu Ruju.

Till det mer konventionella vinet på Cannonau används alltid stora fat. Det allra största är på 19 000 liter. Anledningen, menar Giovanni Pinna, är att om de skulle haft barriquer, skulle vinerna smaka fat och endast fat.

– Istället hittar vi nu en spännande balans där faten ger en del av komplexiteten i vinerna.

Men hur var det nu med tv-doktorn som fick försäljningen av husets Cannonauviner att skjuta i höjden? Jo, mitt på ön finns ett litet område där flera personer är över 100 år gamla. Det är känt i hela Italien. En gång när den kände tv-doktorn skulle förklara de bakomliggande orsakerna till denna besynnerlighet, tog han fram en flaska vin framför kamerorna.

– Detta här är hemligheten, vin på druvan Cannonau, sa han och höll upp en flaska på vilken man klart och tydligt kunde avläsa Tenute Sella & Mosca på etiketten. I direktsändning, inför miljontals italienska tv-tittare.

– Dagen efter blev vi fullkomligt nedringda av folk som ville köpa vinet, berättar Anna Cadeddu, inte utan att hon än idag är road.

Huruvida det är sant eller inte, förtäljer däremot inte historien.

Provade viner:

  • Torbato Brut Spumante – Friskt, rent i mycket välbalanserad, enkel stil där syran och den lite frivola fruktigheten framträder med elegans. Överraskande balanserat och charmigt.
  • Cala Reale 2013, DOC Vermentino di Sardegna – Ganska fetaktigt med tropiska inslag, blommig, lite svettig i aromen, sälta i smaken med fin balans om än i all enkelhet.
  • Monteoro 2012, DOCG Vermentino di Gallura – Mycket aromatiskt, inslag av persika, tropiska frukter, utvecklad i smak och doft med angenäm mognadston, komplex och samtidigt en aning sälta i karaktären. Skönt publikfriande utan att vara fjäskigt.
  • Terre Bianche 2012, DOC Torbato – Inslag av både äpple och päron i doften i en lätt utvecklad, smakrik stil. Mycket ursprungs- och druvtypisk. Bra syra, aningen pepprig karaktär, medelhavskryddig och med en tydlig mineral ton i avslut.
  • Dimonios Riserva 2009, DOC Cannonau di Sardegna – Örtigt, pepprigt, lingonfruktigt och en del sötlakrits i doft. Intensivt, varmt, med solmogen frukt, aningen ekigt med eldiga toner och en fin mognad.
  • Marchese di Villamarina 2008, DOC Alghero – Härlig mognad, mycket attraktivt i mer modernt orienterad stil, lite åt det internationella hållet med rejäl frukt och samtidigt en stramare tanninstruktur. Vi hittar också en del läder, stall, utvecklade toner, lite gödsel och en bra, avslutande komplexitet med fin balans.
  • Anghelu Ruju, DOC Alghero Vino Liquoroso – Solmogen frukt, koncentrerat, varmt, närmast smakexplosivt, rejäl sötma som balanseras av en eldigare karaktär. Fruktsött men aldrig sliskigt utan mer i komplex stil och ett förträffligt ackompanjemang till sardiska hårdostar.

Inlägget uppdaterades senast kl. 12:36 den 26 maj 2014.