Liten pärla i lagunens skugga

På pappret står det Albergo Diffuso… Jaha, tänker man, det här kan bli lite hur som helst. Diffuso som i diffust, eller?

Nej, inte riktigt. Snarare den senaste trenden i hotellsvängen, nämligen hotell uppbyggt i flera olika byggnader runt om. Och som i detta fall, i den lilla byn Cabras, känd för både sin fisk och sitt vin.

Men vi tar det från början. Kommer man åkande från Cagliari, en tio mil norr om öns huvudstad, och kör längs med västkusten, märker man ganska snart att denna del är överraskande oexploaterad. Öns riktmärken är ju Costa Smeralda diagonalt över ön, möjligen Alghero som av många ses som ett Barcelona i miniatyr. Och Cagliari förstås, en av Italiens coolaste städer.

Men vem har hört om Oristano? Cabras? Muggine? Eller ens bottarga?

I följd handlar det om en mysig liten stad, en ännu mysigare liten by, en fisk, mulle på svenska, och fiskens torkade, salta, lättrökta ägg som är en veritabel smaksättare i det lokala köket. Se där en kvartett anledningar till att hitta hit. Och det finns mer.

Vi möts i receptionen av Pietro Celeste Uras, hotellets allt i allo. Han har jobbat runt om i Europa, på hotell, resebyråer, spa, och på SAS i Sverige. Och det första han gör, som den upplysta värd han är, är att servera oss en välkomstskål.

‒ Det här är Vernaccia di Oristano, ett lokalt vin som tillverkas ungefär som sherry. Men det är inte sprittillsatt.

Vi skålar och visst är vinet en sherrytvist, massor av mandel i smak, lite mineraligt, friskt utan hög syra. Och mycket, mycket gott i sin ålderdomliga skepnad. Till detta lite goda oliver och allt är som det ska.

Baren vi sitter i ligger i anslutning till receptionen. Och receptionen ligger i huvudbyggnaden. För det finns fler byggnader som utgör hotellet, Thermae, Pontis och Mistras. Tre byggnader runt om i Cabras är alltså det som kallas Aquae Sinis Albergo Diffuso, spritt boende i en mycket fri översättning.

I huvudbyggnaden finns några rum, i de andra två byggnaderna, renoverade med italiensk finess, ligger fler andra rum. Och det är sällsamt charmigt, personligt, exklusivt utan att det blir överdådigt. Rummen är stora, badrummen väl tilltagna i närmast spartansk stil.

‒ Bästa tiden att komma är maj eller september oktober, förklarar Pietro Celeste Uras. Det är mycket folk och varmt, men aldrig för mycket folk och inte för varmt.

VVI_IT_SAR_ARG_SER_CABR_AQU_0280 (1024x643)

Men även nu, under lågsäsong, kan det blixtra till. I helgen, berättar vår värd, hade de ett event som från början var tänkt att gästas av ett femtiotal besökare. Det kom över 200. Det handlade om en biodynamisk vinodlare som presenterade sina viner.

Mistras är den stora byggnaden och kanske den charmigaste. För att ta sig till rummen går man igenom en fin liten gård med vackra planteringar. En liten pool ligger i anslutning och runt om står bord och vackra stolar för en stunds avkoppling.

Men det kanske mest anmärkningsvärda, trots den romantiska, eleganta miljön, är tystnaden, stillheten, lugnet.

Pietro Celeste Uras ler när jag kommenterar det. Han har ju själv återvänt hit, senast var det två år i Montenegro med allt vad det innebar, som stod på agendan.

Även han är nöjd med att vara här. Han har nu under lågsäsong tagit ett av rummen i beslag, ”så mycket bättre kan jag inte bo” och det är ju alltid en fördel att ha nära till jobbet, även om Cabras är en liten by som rymmer några tusen invånare.

Hotellet, som ligger bara ett stenkast från den stora lagunen, erbjuder också spa i olika former, massage, ansiktsbehandlingar, finsk bastu, bubbelpool, turkisk bastu och bara relax i den sköna miljön.

Men det kanske allra skönaste är att bara sitta ute i trädgården och låta tiden gå, njuta av lugnet, den vackra miljön. Och veta att snart är det dags för ett glas vin och lite pasta med bottarga, lufttorkad rom med tydlig sälta och lätt rökig smak.

Mycket bättre än så kan man knappast ha det.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inlägget uppdaterades senast kl. 14:40 den 23 december 2014.