Boom för Patagoniens viner

Argentinas vinproduktion domineras av Mendoza. Men efter hand har nya områden etablerat sig, inte minst det svala och avlägsna Patagonien i söder. Här etablerar sig nya producenter i stort sett varje månad och vinerna välkomnas världen över. Snacka om Patagonien-boom.

– Patagonien är känt som Världens ände. Folk som kommer hit tror att de ska möta en arktisk region med skogar, fjordar, glaciärer och pingviner. Men här i norra delen är det snarare ett ökenlikt flodlandskap med ganska svalt klimat, säger den dansk-sydafrikanske vinmakaren Hans Vinding-Diers som tillsammans med sin fru, italienska grevinnan Noemi Marone Cinzano, driver Bodega Noemía i Rio Negro.

Vinet i Patagonien har faktiskt en hundraårig historia. Först ut var en grupp odlare i övre Río Negrodalen med Humberto Canale i spetsen, en ingenjör som onekligen hade ett lämpligt namn för att 1909 börja konstbevattna öknen i den brittiskt ledda kampanj som gick ut på att införa jordbruk på de indianska jaktmarkerna. Vindruvor odlades parallellt med frukt, och det mesta gick till bulkvin. I det kärva klimatet var dock avkastningen för låg och det blev omöjligt att konkurrera med lågprisfirmorna i Mendoza. De andra producenterna gav upp, men kvar blev Humberto Canale som satsade högre upp på kvalitetsskalan.

Humberto Canale 1– Vi har inget som stör oss här, inga fåglar eller insekter, bara blåsten som kan vara väl kraftig ibland. Men fördelen med vinden är att den håller nere avkastningen och ger en naturlig kvalitetsfaktor, berättar Canales produktionschef Juan Martín Vidiri.

Nystarten för Patagonien inleddes 1999 med Bodega Fin del Mundo som började plantera i San Patricio Del Chañar i Neuquénprovinsen. Det är familjeägt, först och störst i den nya generationen med en produktion på åtta miljoner liter.

– Här är ännu ganska oreglerat, så vi kan agera fritt och plantera vilka druvsorter vi vill för att se vad som går bra, berättar Julio Viola på Bodega Fin del Mundo.

Resursmässigt är Neuquén ett av de rikaste områdena i Argentina. Här finns olja, naturgas och vattenkraft. De två floderna Neuquén och Limay är uppdämda på fem, sex ställen, och elkraften säljs till Buenos Aires. På vägen hit har vi sett stora landmassor som inte används alls.

– Ja, det är Argentina. Alla bor i Buenos Aires och resten är glesbefolkad provins. Härifrån och 200 mil söderut till Världens ände finns det ingenting, vi är nu 15 producenter här och man säga att vi förenas av en särskild pionjäranda, berättar Julio Viola.

Tätast samarbetar han med grannen Lucas Nemesio, som sedan 2001 driver NQN.

– Här fokuserar vi på Malbec, Pinot Noir och Sauvignon Blanc. Framöver tror jag vi ska satsa på Cabernet Franc, Petit Verdot och Syrah, men när vi är så här unga är det svårt att ta andra beslut än att vi ska pröva oss fram, förklarar Lucas Nemesio.

Produktionen är i stort sett ekologisk, inga bekämpningsmedel behövs i det torra och blåsiga klimatet.

– På en del ställen har vi behövt lite gödningsmedel för att balansera jorden. Den varierar kraftigt i näringshalt så här i början. Även bevattningen sker på olika sätt inom egendomen, eftersom jordarna absorberar olika.

Marken är billig och NQN har köpt närapå ofattbara tusen hektar, varav 150 är planterade, och Lucas pekar ut mot vingårdarna:

– Allt här och sex kilometer norrut är vårt. Vi tar vårt vatten från floderna, men här finns också gott om sjöar, både naturliga och anlagda kring vattenkraftverken. Det finns så mycket vatten att det är gratis, och jorden är, om inte gratis, så i alla fall mycket billig.

Alla producenter har unga team, och på NQN är Lucas Nemesio äldst med sina 44 år. Den 34-årige vinmakaren Sergio Pomar är hämtad från Mendoza.

– Vi är ju väldigt nya. Folk kommer hit och frågar om vår historia, och jag kan bara svara: jag vet inte, vi håller på att skriva den just nu.

Strax intill ligger Universo Austral som sedan 2008 ägs av den chilenska Corporagruppen.

– Vår egendom planterades 2002 och 2003 av en affärsman som tänkte börja ägna sig åt vin men ändrade sig och sålde, berättar Pablo Herrera, vinmakare från Chile som bott här fem år med sin familj och stortrivs.

– Argentina är mer italienskt, exempelvis i den meningen att ingenting är omöjligt. Här går allting att fixa, säger Pablo Herrera och skrattar. Men vi har andra problem, exempelvis att få tag på kvalificerad arbetskraft och transportmedel. Det är lite Vilda Västern här ute. Gott om vilda djur, och en del vilda människor också, som inte är så noga med vem som äger vad.

Det kanske mest intressanta vinet är idag Kooch Pinot Noir Colleción som görs på druvor från en gammal vingård i Rio Negro med 60-åriga stockar.

Gamla vingårdar med Pinot Noir har också skapat Bodega Chacras ryktbarhet. Chacra drivs av Piero Incisa della Rocchetta, bankman i New York. Om namnet låter bekant är det för att hans pappa och farfar skapade Sassicaia, den första supertoscanaren i Bolgheri. Piero är kusin till Noemi Marone Cinzano på Bodega Noemía i Rio Negro, och genom henne och maken Hans Vinding-Diers insåg Piero Pinot Noirs möjligheter i Patagonien.

Den lilla gruppen av producenter samarbetar också kring den gryende vinturismen. Det är korta avstånd och enkelt att ta sig mellan vinanläggningarna, och dessutom är några av dem försedda med utmärkta hotell och restauranger, som Valle Perdido och inte minst Familia Schroeder som byggt den stiligaste och mest imponerande vinanläggningen.

– Folk blir nyfikna, och för varje månad tar vi emot fler och fler besökare, berättar Lucas Nemesio på NQN. Förra året hade vi 1200 besökare som kom hit. I år blir det ännu fler.

Lucas är arkitekt, han ritade den väldiga high tech-anläggningen tillsammans med sin fru och sin svärmor som också är arkitekter.

NQN:s restaurang heter Malma och där träffar vi Gabriela Millán som kommit norrifrån La Pampa för att presentera Bodega del Desierto.

Gabriela Millán, Bodega del Desierto

– Vi håller till mitt i öknen, med mycket torrt, kontinentalt klimat, nära Coloradofloden, men vi har en vattencistern på 35 miljoner liter som försörjer en droppbevattningsanläggning och då fungerar det bra att plantera vingårdar. Våra vingårdar planterades 2001 till 2003 med amerikanen Paul Hobbs som konsult, och nu är 140 hektar uppodlade.

Hon har åkt bil en timme genom total öken för att komma hit.

– Eftersom vi är omgivna av 16 mil med bara sand är vi också skyddade från i stort sett alla sjukdomsangrepp man kan tänka sig, så miljön är mycket hälsosam, avslutar Gabriela Millán på Bodega del Desierto.

 

Inlägget uppdaterades senast kl. 12:26 den 16 april 2015.