Vinturist? Javisst!

Har du varit på en vingård i sommar? Jasså, du också. Ja, du är inte ensam. Faktum är att det har kommit att bli lite av en folkrörelse, ett naturligt inslag i semstern, vare sig vi befinner oss i Toscana, den grekiska övärlden eller på spanska solkusten.

Det är ju, oavsett ålder, på semestern vi släpper loss och bara det faktum att vi kan sladda upp på en garageuppfart, ringa på en dörrklocka och säga att vi vill köpa vin får de flesta av oss att gå i spinn. Och visst det smakar gott, personligt, det känns nästan som vi varit med vid tillverkningent. Men det är inte alltid det duger för hemtransport. Gör man det misstaget att kånka på en låda fyndvin smakar det helt annorlunda när man väl är tillbaka i Norden. En solnedgång på den portugisiska västkusten mot en vintrig mörk kväll hemma i det ostädade vardagsrummet är allt som behövs för att inse att vinet inte var så förbannat förträffligt. Men minnet lever kvar. Och om vi dessutom lyckats skaffa oss en bild av vintillverkningen, den gamla vinbonden som påtar i jorden och hans fru som låter oss provsmaka husets röda, är det ett stort steg mot en större kunskap om vinet.

default

På 1970-talet började vi dricka mer vin än sprit, på 80-talet skulle vi prova vin under auktoritära former, vem minns inte Carl Jan som pratade om doften av den galopperande hästens svett, på 90-talet skulle vi upptäcka allsköns druvor och på 00-talet skulle vi lära oss kombinera vin och mat. Och idag ska vi ut i vingården. Söderut är detta en miljonindustri. Vinturismen i Italien, som till och med har en egen myndighet, omsätter miljarders miljarder. Och som det byggs vinresorts runt om kring Medelhavet, ett slags nya tidens spaanläggningar där man kompletterar hälsokost med gastronomi av gyllene snitt, med lerinpackningar på druvrester och jordmån.

I Nya världen, vinländerna utanför Europa, har öppenheten varit legio, här var man först. Big business, skrockade vi från den gamla kontinenten. Vi ville ha något annat. Inga välproducerade videofilmer på storbildskärm, inga rundvandringar som av en tillfällighet alltid avslutas i presentshopen, inga skärmmössor med företagets blaffiga logga. Lite stil får det allt lov att vara, eller åtminstone autenticitet. Romantiker har vi alltid varit och det visar sig inte minst i vårt förhållande till vinets ursprung, återupptäckt idag. Men nu står vi där. Och vi älskar det!

Att vinproducenten sedan låter några gamla ekfat stå i förgrunden av entrén, gör bara att vi för några sekunder till kan bevara illusionen om den uråldriga konsten att göra vin. Och det är vi evigt tacksamma för.

 

Inlägget uppdaterades senast kl. 21:45 den 12 september 2015.