Hyllning till sommelieren

Vinkompetensen i Sverige når rekordhöjder, vilket avspeglar sig inte minst på krogscenen. Idag får man helt suveräna tips om vilket vin man ska inta till rödingen toppad med Kalixlöjrom och en brioche med märgemulsion. Ofta är det lite udda viner med överraskande smakpalett, ofta intressanta och alltid goda. Och det gillar vi. När vi sedan blir varse att sommelierutbildningarna runt om i landet har elever på kö, förstår vi varför. Och jag har ju alltid hävdat att utbildning är det främsta vapnet mot enfald. Oavsett om man ska rekommendera vin, skriva vinreportage eller lära sig om appellationssystemet i Bourgogne. Det finns något speciellt med den där strukturen, metodiken, strategin som vi får oss tillhandahållna när vi sätter oss i skolbänken.

Jag minns en resa i norra Sverige för flera år sedan. Jag slog mig ner på en kvarterskrog, beställde in ett för mig lite udda vin. Jag var osäker på vad det var. Jag fick det upphällt och provade det. Gott! Och när jag frågade vad det var för druva eller druvor i vinet, tittade servitrisen på mig och himlade med ögonen. ”Det är på vindruvan”, sa hon och gick sedan in i köket. Efter en halvminut hörde jag hur hela kökspersonalen brast ut i ett gapskratt. Hon hade förmodligen berättat om idioten som sitter där ute och inte fattar att vin är tillverkat på vindruvor.

En annan gång, denna gång i Stockholm, fick jag in ett vitt, mycket kallt vin med bottensats som såg ut som glasskärvor, alltså vinsten, ofarligt men otrevligt att ha i glaset. Jag påpekade för personalen att det var läge att byta ut vinet, varvid kyparen tog upp glaset och såg andäktigt på det. ”Ahh, det är så här sulfiter ser ut!”, utbrast han.

Idag är det som sagt annorlunda. Och nu när de värsta barnsjukdomarna är över, väldigt sällan pratar sommelieren ihjäl ett vin eller en avec, är det bara att luta sig tillbaka och be om råd. Det är alltid spännande, man låter sig överraskas.

Och det bästa av allt – det är alltid gott.

Inlägget uppdaterades senast kl. 13:06 den 11 november 2015.