Lanzarote – svart ö unik i vinvärlden

Lanzarote är på många sätt unik i vinvärlden. Det som verkligen tar andan ur en är de vackra, märkliga odlingarna i den svarta, vulkaniska jorden med de omkringliggande murarna. Men det finns en förklaring.

Los Bermejos

På Lanzarotes vulkaniska vingårdar är rankorna nedgrävda flera meter i askan för att nå jordmånen, omringade av stenmurar i skydd mot den hårda vinden. Bara ett tiotal mil från Afrikas västkust går det alltså att producera vin, av hög klass dessutom.

Det står klart efter en rundresa på ön, den märklig svarta ön som påverkar en i kropp och själ. Men för att få till stånd en odling måste man ner en bit i jorden, för den vulkaniska svarta askan släpper inget ifrån sig. Och det är en märklig öken som ligger som ett jämnt täcke över ön.

Att det är en utmaning att producera vin på Lanzarote råder det inget tvivel om. Flera vinegendomar har bytt ägare bara de senaste åren och för något år sedan stängde dessutom den ikoniska bodegan Stratus, ett mångmiljonprojekt som verkligen satte ön på vinkartan. Nu berodde det visserligen inte på svårigheter i vingården, utan hela projektet lades i malpåse, tills vidare, efter en tvist om rättigheter till mark som odlas. Bland annat.

Hur man än ser på det, är Stratus kollaps en missräkning för hela öns vinnäring. Själva byggnaden är spektakulär i sin arkitektur, delvis nedgrävd i den svarta jorden, och inte minst vinerna som stundtals var riktigt intressanta med massor av mineraliska intryck. Både rött som vitt.

Vad man också lyckades med var att intressera soltörstande turister att ta en sväng förbi bodegan. Krogen på vinegendomen var dessutom en av de bästa på ön och vinbutiken även den snyggt designad.

Lanzarote

Huruvida den öppnar inom en snar framtid är ännu skrivet i stjärnorna.

Men det finns mer än vilande Stratus på ön som förtjänar uppmärksamhet. El Grifo är ju ett praktexempel på att kanarisk vinnäring inte vilar på tendentiösa vinkonsumenters nyfikenhet, en bodega som ska vara en av de allra äldsta i hela Spanien.

Men så finns exempelvis vinegendomen Los Bermejos, känd för sitt bubbelvin (!) på Malvasia, ett torrt bubbel som legat ett år på jästfällning och fått en andra jäsning på flaska. Överraskande bara det.

Los Bermejos

Bodegan är ganska sliten, har enorm charm trots sin hangarliknande utformning. Det får en egentligen bara att återigen fundera på var man är, inte i Riojas überdesignade vingårdar, inte i Priorats vindlande odlingar eller ens i Ribera del Dueros pråliga projekt. Detta är Kanarieöarna med allt vad det innebär, långt från vinestetik och hämmande traditioner. Det de inte har, vänder de till en fördel och det de har, unikhet så det förslår, ser de som en möjlighet. Allt detta gör att vinodlarna i kräftans vändkrets, så långt söderut ligger ögruppen, förtjänar respekt. För så bra viner som de gör idag, har de aldrig gjort. Och därför blir morgondagen så ännu mycket mer intressant.

Ska man ta sig vidare på den egenartade vinön kan man alltid följa råden från vinrådet på ön som har stakat ut två vinrutter.

Här hittar vi flera bodegor av intresse, de flesta med spännande viner, och då inte bara på Malvasía, utan det experimenteras friskt och med – ibland – riktigt bra resultat. Nästan samtliga bodegor är placerade mitt på ön, kring den gyllene triangeln Yaiza, Tinajo och San Bartolomé, öns huvudstad. Jordmånen är här mycket typisk och vinrankornas rötter letar sig ner minst fem meter i jorden.

Bästa bodegor är utöver nämnda El Grifo som du kan läsa mer om i ett eget reportage och nämnda Bodega Los Bermejos också Bodegas Guiguan och Bodegas Reymar, La Grieta och deras torra vita vin på Malvasía Volcánica signerad Ricardo Socas, Los Perdomos, leta efter de söta moscatelvinet och Bodegas Rubicón, uppskattat inte minst för ett torrt vitt vin på Malvasía Volcanica och deras dessertvin på Moscatel de Alejandría, som bäst intages med en kanarisk gestost.

Och så får det bli.

En eftermiddag på Lanzarote skvallrar med all önskvärd tydlighet om det myckna vinintresset som breder ut sig. Först ett kort besök i vulkanområdet där bussarna står på rad och turisterna storögt förleds av det månlika landskapet. Några timmar senare, ett besök på en bodega mitt på ön. Likaså här står bussarna på rad och turisterna tittar minst lika storögt omkring sig och förleds av vinet.

Vem hade trott det för bara några år sedan?

Etiketter:

Inlägget uppdaterades senast kl. 13:01 den 8 mars 2016.