Rosa, rosa, rosa

I begynnelsen var rosa kontroversiellt. Idag, emellertid, är frågan snarare om det inte blivit för mycket av det goda rosa, frivola, lättsamma, spritsiga, förföriska. Väntar en reaktion mot senaste somrarnas tydligaste vintrend?

Hur ska vi ha det? Och när? Det rosa vinet har vunnit så mycket terräng det senaste decenniet att det är närmast en självklarhet för landets vinkonsumenter att köpa på sig ett gäng. Box, flaska, pet eller på glas. Det spelar liksom ingen roll. För rosa ska det vara.

Men även rosa har olika färger. Och smaker.

Trenden går mot ljust ljusrosa, mineraligt med fin syra, retsamt lätt och ändå med en liten nerv som gör vinet till ett fabulöst ackompanjemang till sommarens frivoliteter. Till fisk, sallad, gazpacho, skaldjur, pintxos eller meze och till ljust kött ska det vara.

Annat var det förr när vi sa: Vitt till fisk, rött till kött och rosa, gott till allt men perfekt till inget.

Tiden går.

De senaste åren har rosévinsförsäljningen slagit volter. Systembolaget har tagit in mängder och vi konsumerar som aldrig förr. Vi håller rosévinsprovningar, otänkbart för tio år sedan, och pratar trender. Också det otänkbart för tio år sedan.

20160412_160044_resized

Men varför så många typ likadana? frågar vi oss nu. Mängd går före mångfald. Och det är aldrig bra.

Samtidigt som vinindustrin med rosa förtecken försöker övertala oss att rosévin kan med fördel konsumeras även före maj och efter augusti. Men vi är ännu inte där. Och det är kanske det som är den stora utmaningen. För oss. Att ta till oss vinet i ett annat gastronomiskt sammanhang. Inte utanför köksgemenskapen, de fina rätternas fröjd. Utan just till dem.

Mer inklusive än exkluderande.

Problemet är bara att om rosévinet tappar i blickfång, kommer intresset för vinet vara än mindre när hösten kommer. Och då är vi tillbaka i gamla gängor.

Så, kortsiktighet kanske är grejen med det rosa vinet. För långsiktighetens skull. Att det får komma i maj, alla längtar, och falla i glömska i september, då vi plockar fram det tunga artilleriet. Men kanske en flaska rosa då och då. Trots allt. Mest som undantag. Det som blev kvar på landet.

För visst är det så, inget är idag så synonymt med sommaren som rosévin. Eller sol och rosévin. Ett fotografi på en uteservering med hav i bakgrunden utan några glas rosé på borden är taget ur fel perspektiv.

Det rosa vinet kommer i år att vara ljusare än någonsin. Trenden har ju varit tydlig. De nästan röda varianterna är bortfiltrerade och alla vill göra en Minuty, det frivola sydfranska vinet som säljer som smör, ett vin med bra balans, friskt, mineraligt med fin syra och extremt lättdrucket.

Även saftblandningarna från Nya världen kommer att lysa med sin frånvaro, utom möjligen på box eller PET. Flaskan får gärna ha en udda form, som signalerar exklusivitet, något udda.

Nu när inte vinet längre gör det.

Sedan har vi en annan utamning, det rosa bubblet, det mousserande vinet, var det än kommer ifrån. Det finns märken som alltid kommer att sälja, av flera anledningar. Om vi tittar på Krugs rosébubbel har det en sådan kraft och komplexitet att man inte ser några som helst problem att ha det på matbordet och gärna till kött, om än kalv eller annat lättarre, elegantare. Prismässigt ligger det också i en egen division.

Men det vanliga rosa bubblet, säg en cava, hur ska vi hantera den? Jo, släng in även den i en gastronomisk utmaning, servera en riktigt läcker sallad på skaldjur och lite granatäpplen, eller varför inte grillad majskyckling som serveras med grillade havskräftor och droppa lite citron över.

Poängen här är att vin alltid vinner på att sättas i ett sammanhang, och helst det på middagsbordet. Maten växer, vinet växer och då behöver vi inte vara så ängsliga om det är solvarmt eller minusgrader ute. Vinet står på helt andra ben.

Det gäller med andra ord att ta nya tag, se genom det rosa vinet med nya ögon och kanske, dessutom, trots allt inte bara snegla ner mot södra Frankrike. Nya världens bubbelviner med rosa förtecken har aldrig varit så bra som nu, eller övriga länder i Sydeuropa. Det blir en salig blandning. Högt och lågt. Komplext och enkelt.

För det minst av allt vi vill ha, är ett och samma.

Enfald, kallas det.

 

 

 

 

 

 

 

Inlägget uppdaterades senast kl. 10:22 den 15 juni 2016.